Sommarens flykt över ens liv. Tiden säger bara hej och far sin kos snabbt att man sällan hinner fånga den och hejda den ett slag. Det är mitt stora problem med tiden i mitt liv. Den vill inte låta sig hejdas. Det är helt enkelt jag som måste följa med...hänga med. Vare sig jag vill det eller inte. Jag försöker njuta av varje sekund. 
 
 
Tiden går snabbare när man har barn. 
När orden kommer och flödar fram. När krypet övergår till stapplande steg. Snart står han i dörren och säger hejdå morsan å drar ut på äventyr i stora vida världen.
 
Kluven känsla med föräldraskapet. Man vill ge de sina stora friheten samtidigt man vill hålla dom kvar så länge det går och få njuta av deras vackra egenskaper.
Barnen ger en obegränsat med kärlek men det är kärlek under frihet och respekt och ansvar då man skapar barnens första grogrund för framtiden. 
Att bara helt enkelt göra sitt bästa för dem 
 
Enkelt men så komplicerat på en och samma gång. 
Kärlek känns... och det rejält. Enkel och komplicerad. 
 
 
Att bli rörd och att bli berörd
är nåt som står mig nära! 
 
 
 
ibland uppstår den där känslan 
oerhörda tröttheten men man ändå pinnar vidare! 
Somnade självt kl 2 inatt, sonen vakna 4 och var orolig.
Somnade inte om förrän vd halv 7 för vakna en timme senare och 
hålla oss vakna tills i skrivande stund ca 10. 
Anledningen är ju dom där förbaskade tänderna som är på väg ut. 
De sätter sån sprutt prutt på lillkroppen! 
 
Mammas lillhjärta! 
 
Igår så åkte vi ut till havet. Vi var där 3 timmar och njöt av solen, salta vindar och bäst av allt
var ju den att bästkust levererade ju verkligen! 
Rätt kläder och vid fikastunden hitta ett ställe med lä var gjorde ju saken bara helt 
på sin plats. 
 
 
Jag kunde inte låta bli mig fascineras över den ensamme svanen, jag som är så van se dom oftast i Par. 
Svanar är ju vackra, födas som gråa och kanske inte de vackraste för att bli så smidiga, vita och änglalika. 
När dom väl finner en partner håller dom samman livet ut. 
 
Vem minns inte den sagan man fick uppläst som barn
"Den fula ankungen" ?? som för övrigt är skriven av bröderna Grimm 1840 talet nångång vill jag minnas. 
 (efter snabbkoll på Google ser jag att den blev publicerad 1841. så minnet var inte helt fel ;) he he  )
 
Idag får vi mysa fullt ut och imorgon vankas det väl ett o annat bläh! 
 
 
 
 
 
 
 
befinner mig på ett tåg norrut. 
Betraktar folk runt mig. 
 
De gör 4 saker. 
 
1. Pratar med nån brevid sig. 
2. Läser bok/tidning/mobil. 
3. sover
4. tittar ut genom fönstret och filosoferar sig bort. 
 
Vad brukar du göra mest på ett tåg? 
 
Har nu tänkt att närmaste tiden Maj-Juni-Juli ta mig an lillBuddhas rum, 
Sätta lite prägel på det. Barnsäkra den och göra det lite barnsligt roligt därinne. 
Frågan är om det egentligen är mitt egna barnasinne som är igång eller lillBuddhas ? ;)
 
 
(Bild lånad från Google)
 
Jag kommer ta nån före bild och efterbild. 
 
 
Hittade en gammal bild i datorn som har ett par år på nacken men den var klockren.
En ekorre å en hackspett på en o samma bild. Upptäckte faktiskt hackspetten först när jag kom hem 
som en trevlig bonus. 
 
 
 
Sånt här ser jag nästan varje vecka numera från mitt sovrumsfönster som vetter ut mot skogen.
Jag har det riktigt bra här in my place. Tusenfalt gånger bättre än förra stället men varje plats har sin process som en klok vän sa. Det finns något i den tanken. 
 
Varje dag uppmärksammar jag något gott och tackar. Det känns mer viktigt och angenämt med tacksamheten. 
 
 
 
 
Underbart är det när Jarlen babblar på i lite "da da ma ma pa pa la la " toner när middan donas
och plötsligt säger enbart "pa pa",
samtidigt man upptäcker att mannen kommit hemfrån jobbet, då man inte hört honom komma.
då bubblar det till i hjärtat lite extra när man ser att lilljarlen tar på sig storsmajlet och bara
vill mysa med Pappa för nu är han äntligen hemma. 
 
 
 
Vad får mig att drivas framåt? 
jag inspireras av drivande människor med ambitioner och förverkligar sina liv och drömmar.
Helst med ett hälsofokus i centrum. 
 
jag försöker se möjligheter i det mesta som sker runtom mig men det finns inget som är egentligen omöjligt.
Det blir omöjligt när jag först testat det flera gånger eller blir omöjligt för det är inte rätt plats/rätt tid eller fel människor man möter för att dom talar om för mig att det är omöjligt för mig. 
 
När människor talar om för mig att jag inte kan eller det är omöjligt för mig. 
Då drivs jag bort. Jag tänker inte att jag "kan inte" . 
Utan jag tänker väldigt ofta " vi provar några gånger och ser vad resultatet blir...!" för jag vill gärna försöka och göra det på mitt sätt först. 
 
En sak jag kommit till insikt mer av nu på senare år är att jag inte längre orkar "övertala" eller försöka "övertyga" folk som sagt till mig att jag inte kan. Jag går gärna därifrån och kör på mitt eget race och visar dem
i efterhand att saker och ting ändå löst sig. 
För mycket handlar om att jag vill så gärna få tro att det funkar, att idén är hållbar. 
Att den bara inte lyckades tidigare är ett resultat av fel plats/fel tid/ fel personer på plats. 
 
 
Man måste våga på sig nya saker och träda in i nya marker man inte har gått på tidigare. 
 
 
 
 
 
Fick ganska mycket gjort idag. Vakna lagomt till tuppen gol (läs Jarl) vid 5.30. Lite morgonplugg, en kanna kaffe och sen Blev det en sväng upp till Torslanda i några ärenden och passade på kika i nybyggda blomsterlandet.
 
Fick hem lite ett o annat grönt å fägring.
 
Slängde man upp alla inköp på gräsmattan till allmän beskådan och skryteri 😂 för grannarna 😉  å lilla duracellkaninen lekte runt på en filt bredvid. 
 
Skönt kunna vara ute några timmar i solen och byta blomjord och plantera om några grönkvistar 🌱 å så Frön och förhoppningsvis få ha gröna fingrar i år för skörd vid senare tillfälle 😊.
 
 
Vi avrundade dan med invigning (utan röda bandet o sax) o premiärgrillning av nya grillen som jag gilla skarpt!  Blev helt suveränt god sydamerikansk- inspirerade hamburgare idag med ananas och pepparrotssås och grejer. Mums!
 
hålla livet lite enkelt vinner man på i längden. 
 
 
Jag kom på mig själv med att le
tidigare ikväll när jag la fram makens gamla släktservis med över 100 år på nacken. vi använder dem ofta. Den är ju till för att användas. 
 
På den tallriken lade jag fram skurna levainbrödbitar och en liten skål med olivolja i. Hade även olika frukter uppskurna och en annan liten skål med oliver i fyllda med pimento jag köpte lösvikt häromdan. 
 
Att få doppa levainbrödet i olivoljan fick verkligen mig sucka av välbehag. Någon har sagt att doppa en god brödbit i olivolja är som att kyssa en sol. 
Kanske kan vara så. Enkelt... så gott. Istället för glas vin blev det en god liquorice te (lakrits sort). 
 
Det blev min tacksamt goda avrundning på dagen och veckan! 💛
 
När jag bodde i min förra lägenhet rensade jag ut en hel del, kläder, saker och ja allt mellan himmel och jord. 
Tyckte jag hade varit så duktig på rensa bort. När vi flyttade hit till den här nuvarande bostaden, 
Var jag gravid och vi fick en hel del flytthjälp tacksamt nog. Jag hade varit duktig och minimerat men jag blev ändå lite chockad se hur mkt saker som ändå på något vis hade följt med. Tiden kom och gick och familjen utökades med en son som kom snabbt till världen och därmed även att saker började fyllas på ;) 
 
Under delar av hösten och nu under våren har jag fretnetisk varit igång och rensat. packat en hel del påsar. 
Fick väl ihop 6 st motsvarande ikeakassar med saker o prylar som jag inte längre behöver, 
Vi började snegla på vissa möbler som vi inte behövde och vi rensade ut ännu mer kläder,
Kläder jackor och sånt som bara formligen bara flög ner i kassar efter kassar utöver ikeapåsarna ;) 
Fick väl nog ihop 5 papperskassar med kläder från oss alla 3. =) Sen blev det lite av farten att man hitta lite smått och gott hemma att säga hejdå till.  Källarförrådet började fyllas på sakteligen och tanken var loppis. 
 
I fredags kände jag att jag orkar inte. Det kommer INTE bli att stå loppis i år, jag har inte den tålamodet.
Jag älskar köpa men sälja!?!... nja!  visst skulle jag få in fina slantar men jag orkar inte. Ringde istället efter avhämtning och igår kom en ganska stor fin lastbil som fick ta hela förrådet, cykeln och massa möbler. 
Efteråt kände jag mig bara så konstigt tom. Som om en viss tyngd bara lättat o försvann. 
Allt var över på knappa 10 minuter. Så fort det gick att få bort den där tyngden på axlarna? 
 
Saker och ting har inte längre samma värde för mig, missförstå mig inte, men jag har så svårt för prylar och pryttlar överallt, jag tycker om när saker får ha 3 funktioner i en, tex mitt renhorn, Den är dekorativ visserligen, men jag har den även som kapsylöppnare i ena änden och i den andre änden kan man ha den som ryggkliare ;) 
en fjärde funktion skulle vara hänga upp den så man kan ha krimskrams halsband och sånt hängandes men det är en annan femma. 
 
Livet går vidare, andra saker blir viktiga. 
 
 
Idag var det en sån där dag då solen titta lite fram smått blekt mellan molnen, sån där dag då sonen trots sin feber efter vaccinations sprutan ändå skrattade högt och log rakt in i mellangärdet på mig som tusen strålande solar. Mitt hjärta skrattade till och jag känner hur mycket jag tok älskar sonen min. 
 
han är det allra bästa jag någonsin gjort hitills! 
 
 
 
 
Sorterade lite i min klädgarderob och rensat bort kläder som blivit för stora och insåg hur mycket jag längtar efter den kommande sommaren och alla klänningar som man kommer i numera utan svårigheter efter gravidteten och mina nya kläder som legat på lur. Jag är tacksam att allt har gått så bra trots det varit en sån megatokig situation som blev mitt i allt förra året. Att det sedan tog mig ett halvår innan jag fick klartecken att vara 100 % återställd igen (lagom till jul typ). Känslan när kroppen gör något annat än det man är beredd på eller vill. känslan av att tappa kontrollen en aning men ändå ha en visshet inom sig att det kommer gå bra. Att  helt överlämna sig i andras händer för att man fullt litar på att de vet vad de gör och kan. Tiden efteråt har varit märklig. Ibland har det bara känt som en mardröm... och när man ser på sonen och inser att det var inte en mardröm. Bara en overklig fantastisk situation.
 
Nu när jag blickar tillbaka är jag så tacksam för att det gick så bra... Livet var så hårt och brutalt när det väl skedde. Samtidigt så vackert och skört. 
Det är därför jag älskar livet så förbannat mycket. De skarpa kontrasterna. Liv och död. Början och slutet och allt däremellan. Det är jävligt vackert! 
 
Namaste 🌻