Jag tänkte på det här med utveckling tidigare idag.
att det uppstår ett slags känsla som går att ta på, en slags vibrerande skimmer när folk tar sig an nya utmaningar; flytt, nytt jobb, större långresa, får barn eller gör en inre resa eller vad det nu kan vara. 

Jag älskar att se den känslan uppstå och få följa med i strömmen lite. Se hur förväntningen finns där även om man inte har klara svar på allt ibland. Jag njuter när folk tar ansvar för sina liv och satsar på sig själv.

Hur det ser ut med mitt egna kan man tvista om. Jag tycker dock att det är så skönt att ha en lite lugnare fas just nu efter att haft det lite turbulent enligt mitt egna tycke. Å andra sidan så var det rätt skönt det blev så kaotiskt som det blev för då fick jag verkligen chansen att storstäda 😉 med ett fantastiskt resultat. 

Vad framtiden bär med sig för mig återstår att se. Just nu är det skönt med lite lugn... 

Blev en sväng till östras barn hjärtmottagning med lillbuddha då man konstaterat blåsljud på hjärtat. 
För lite kontroll såg allt bra ut men blåsljuden finns där och är ofarlig men får ha lite koll på det så det inte förändras. 

Väl hemma kunde jag inte låta bli å köra på med lite färg. Tog bara det jag hade hemma och det funkar! Piggade upp möbeln mycket . Mönster om än mild och ljus fick det hela se bättre ut. 
Förresten är lådfronterna tapetserade med vanligt presentpapper! 


Blir kul sen att färdigställa allt i lillbuddhas rum och 
hoppas han kan trivas bra där och leka många fantasifulla lekar. Jag har roligt att få dekorera o pyssla därinne. 😉 

 
ibland uppstår den där känslan 
oerhörda tröttheten men man ändå pinnar vidare! 
Somnade självt kl 2 inatt, sonen vakna 4 och var orolig.
Somnade inte om förrän vd halv 7 för vakna en timme senare och 
hålla oss vakna tills i skrivande stund ca 10. 
Anledningen är ju dom där förbaskade tänderna som är på väg ut. 
De sätter sån sprutt prutt på lillkroppen! 
 
Mammas lillhjärta! 
 
Igår så åkte vi ut till havet. Vi var där 3 timmar och njöt av solen, salta vindar och bäst av allt
var ju den att bästkust levererade ju verkligen! 
Rätt kläder och vid fikastunden hitta ett ställe med lä var gjorde ju saken bara helt 
på sin plats. 
 
 
Jag kunde inte låta bli mig fascineras över den ensamme svanen, jag som är så van se dom oftast i Par. 
Svanar är ju vackra, födas som gråa och kanske inte de vackraste för att bli så smidiga, vita och änglalika. 
När dom väl finner en partner håller dom samman livet ut. 
 
Vem minns inte den sagan man fick uppläst som barn
"Den fula ankungen" ?? som för övrigt är skriven av bröderna Grimm 1840 talet nångång vill jag minnas. 
 (efter snabbkoll på Google ser jag att den blev publicerad 1841. så minnet var inte helt fel ;) he he  )
 
Idag får vi mysa fullt ut och imorgon vankas det väl ett o annat bläh! 
 
 
 
 
 
 
 
befinner mig på ett tåg norrut. 
Betraktar folk runt mig. 
 
De gör 4 saker. 
 
1. Pratar med nån brevid sig. 
2. Läser bok/tidning/mobil. 
3. sover
4. tittar ut genom fönstret och filosoferar sig bort. 
 
Vad brukar du göra mest på ett tåg? 
 
Har nu tänkt att närmaste tiden Maj-Juni-Juli ta mig an lillBuddhas rum, 
Sätta lite prägel på det. Barnsäkra den och göra det lite barnsligt roligt därinne. 
Frågan är om det egentligen är mitt egna barnasinne som är igång eller lillBuddhas ? ;)
 
 
(Bild lånad från Google)
 
Jag kommer ta nån före bild och efterbild. 
 
 
Hittade en gammal bild i datorn som har ett par år på nacken men den var klockren.
En ekorre å en hackspett på en o samma bild. Upptäckte faktiskt hackspetten först när jag kom hem 
som en trevlig bonus. 
 
 
 
Sånt här ser jag nästan varje vecka numera från mitt sovrumsfönster som vetter ut mot skogen.
Jag har det riktigt bra här in my place. Tusenfalt gånger bättre än förra stället men varje plats har sin process som en klok vän sa. Det finns något i den tanken. 
 
Varje dag uppmärksammar jag något gott och tackar. Det känns mer viktigt och angenämt med tacksamheten. 
 
 
 
 
Underbart är det när Jarlen babblar på i lite "da da ma ma pa pa la la " toner när middan donas
och plötsligt säger enbart "pa pa",
samtidigt man upptäcker att mannen kommit hemfrån jobbet, då man inte hört honom komma.
då bubblar det till i hjärtat lite extra när man ser att lilljarlen tar på sig storsmajlet och bara
vill mysa med Pappa för nu är han äntligen hemma. 
 
 
 
Vad får mig att drivas framåt? 
jag inspireras av drivande människor med ambitioner och förverkligar sina liv och drömmar.
Helst med ett hälsofokus i centrum. 
 
jag försöker se möjligheter i det mesta som sker runtom mig men det finns inget som är egentligen omöjligt.
Det blir omöjligt när jag först testat det flera gånger eller blir omöjligt för det är inte rätt plats/rätt tid eller fel människor man möter för att dom talar om för mig att det är omöjligt för mig. 
 
När människor talar om för mig att jag inte kan eller det är omöjligt för mig. 
Då drivs jag bort. Jag tänker inte att jag "kan inte" . 
Utan jag tänker väldigt ofta " vi provar några gånger och ser vad resultatet blir...!" för jag vill gärna försöka och göra det på mitt sätt först. 
 
En sak jag kommit till insikt mer av nu på senare år är att jag inte längre orkar "övertala" eller försöka "övertyga" folk som sagt till mig att jag inte kan. Jag går gärna därifrån och kör på mitt eget race och visar dem
i efterhand att saker och ting ändå löst sig. 
För mycket handlar om att jag vill så gärna få tro att det funkar, att idén är hållbar. 
Att den bara inte lyckades tidigare är ett resultat av fel plats/fel tid/ fel personer på plats. 
 
 
Man måste våga på sig nya saker och träda in i nya marker man inte har gått på tidigare.